tisdag 31 mars 2009

Om Mistral

I mitt tredje blogginlägg tänkte jag berätta lite om den häst jag med all säkerhet (om han inte skadar sig, peppar peppar..) kommer att starta på Vilsta om 73 dagar.




Det är en valack och han heter Mistral, född 1994, han är en fux med 4 vita ben, bläs och en stor vit fläck på magen. Stor som ett hus är han (168 cm) med långbens ben som mest sprattlar hejvilt. Jag köpte honom från Holland för 1,5 år sedan, men han fick tyvärr stå i 6 månader på grund av en hovbensinflammation (som uppkom då han skoddes av en okunnig hovslagare) Känns detta bekant? Om du läste mitt förra inlägg så bör det göra det, samma sak har hänt med Melvin - fast Melvins hov är inte riktigt lika illa skodd som Mistrals var. I alla fall nu är han frisk och efter ett års igångsättnig, i rodeo stil för det mesta, så är han nu också ganska vältränad.


Innan jag köpte honom har Mistral varit en Grand Prix stjärna, han stod på van Grunsvens gård där han ägdes av Ankys (världsmästare i dressyr, bla 3 OS-guld) svägerska Jacquline som tävlade honom i holländska landslagstruppen. Mistral har en underbar piaff och passage (typ det ända han kan dock, men de är underbara) och han kan hålla på och passagera i timmar (han brukar stå och trampa runt i hagen för sig själv) så han var också Ankys 1a clinic häst.


Och hur ska man beskriva Mistral? Hm.. Det är ganska svårt.. Det finns inga ord som beskriver honom, han är verkligen ett original. Men jag kan nog våga påstå att han för det mesta är knäpp, hysterisk, galen, tokig, farlig för sig själv och sin omvärld, klumpig, egoistisk, självkär, en fullständig idiot, hypokondriker, trög och allmänt jobbig.. Men även han har stunder då man tycker om honom lite gran, när jag tex lindar hans framben kommer han alltid med sin varma mule och petar sådär söt i mitt hår.. det var typ enda söta jag kom på med honom.. :S han skulle vara slaktad för länge sen om det inte var för den där underbara piaffen och passagen :) <3

Måsten inför SM med Mistral;


  • han måste hålla sig hel. (vilket inte är så lätt när man ramlar stillastående)

  • äta massa örter och pulver - som kanske mirakulöst lugnar ner honom lite.

  • jag måste sitta kvar varje ridpass, jag behöver ju också hålla mig hel. (vilket inte heller är så lätt när han leker känguru)

  • tänka positivt och hålla tummarna för att vi gör våra 3 bästa ritter någonsin den 12-14/6.

Imorgon tänkte jag berätta lite om Melvin :)


See ya.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar