I tisdags var jag och syster min till Stockholm som tidigare nämnt vilket tog hela dagen och extremt massa energi, vem kan ana att det är så jobbigt och shoppa, har fortfarande ont i fötterna efter det extrema träningspasset! Emma, som är en riktig hävert på att shoppa (her thing liksom) drog runt mig över hela Stockholm och till typ alla butiker, ändå så var det väl två som vi bara inte han med och det första hon säger på tåget påväg hem är; "när ska vi åka upp igen, du får börja planera!?" Den sista luften gick verkligen ur mig då.. Men ska som sagt inte göra det här inlägget till nån klagomur, vi hade extremt mysigt och hittade jätte mycket snygga vårplagg!!
Igår var det, för att motsvara dagen innan, en hel stalldag - bara häst från morgon till kväll vilket passar mig lite bättre om jag ska vara ärlig! Red mina, vilket gick ganska bra, det enda speciella som egentligen hände var när jag red Dutch. Han gick så fint och jag var verkligen nöjd med att han var på gott humör och lugn och snäll igen! han tänka både en och två gånger; "Va skönt att han blivit av med all överskottsenergi och alla explosioner är borta!" Red runt ganska lugnt i djup form och var allmänt nöjd med min fina häst och vad tror ni den jäveln - rent ut sagt - hittar på då? Jo, han exploderar, större och knäppare än någonsin (inte riktigt sant - han exploderade på typ samma sätt de första dagarna efter hans vila, kanske lite värre då till och med, men ska understrykas att han nu exploderade riktigt stort, helt klart en av topp 5 och man tittar på hemska explosioner over all).. Och vad hände? Jo matte som inte var beredd överhuvudtaget - var ju helt övertygad om att min ängel till häst hade gått och blivit snäll och lugn! - ja, jag flög upp i luften och ner igen (landade dock i sadeln, kunde lika gärna landat 10 meter bort i sanden) knockades av hästens gigantiska välmusklade hals då han typ stegrade och mitt huvud slängdes bakåt och man hörde ett ljudligt "kraaas" från mina nackkotor. Det gjorde så ont att jag typ skrek/morrade till av smärtan vilket nog gjorde Dutch lite skraj för han avslutade snabbt det han höll på med och stannade sedan till och stod där tyst och stilla innan han sakta och försiktigt provade om det var okej att skritta framåt - vilket ryttaren inte hade några invändningar mot just i vid det här tillfället.. Jag hade fullt upp med att andas, inte spy och att se något framför mig´(att torka tårarna var ingen idé - de hade redan blött ner hela jackan och halva hästen). Det sjukaste i det här är egentligen de första tankarna som for igenom mitt huvud när jag hörde "kraset" från min egna nacke.. tanke nr 1 var något i still med; "aj.." eller "fan.." Men kan ni gissa vad tanke nr 2 var? Det tror jag inte att ni kan, men om ni tänker efter nästa gång hästen ni sitter på gör nåt dumt och just Ni gör illa er tror jag att ni kommer att känna igen er! Tanke nr 2 var; "hoppas HAN inte gjorde illa sina framben där..!" Det var ju för i helvet han eget fel i så fall! Har alltid tänkt på hästen först och har alltid fått höra att det är så man ska göra, men det här tycker jag är lite väl extremt.. Vem var det som såg till att den andra fick jogga ur ordentligt även fast den först nämnda trodde att denne bitvis skulle svimma av smärta, vem var det som pysslade om vem efteråt i stallgången och vems fel var det att allt det dumma hände från första början???
Men han förstår väl inte bättre och det var ju schyst av han att stanna när jag "sa" att det gjorde ont.
Ska väl oxå säga att jag går och står, har faktiskt väldigt ont - men kan röra mig, lever 24 timmar om dygnet i Back on Track kläder (vilket by the way måste vara världens smartaste uppfinning)!
Efter allt strul med holländaren var det mockningdax och tid för att göra iordning mat, gud vad jag älskade dom sysslorna igår (hör ironin). Och efter det skulle mamma och jag (då inlindad i en gigantisk halsduk för att hålla nacken varm och "stadig") åka till Strömsholm och titta på hingstvisningarna för att ta med Mattias (som red där) hem till oss. Måste nämna att hingsten Cashmir är något utöver det vanliga - helt underbart vacker häst! Kom efter en stunds pratande med "alla" iaf hem till middag som min duktige far hade lagat och vi satt och åt och snackade till 2! Imorse hade vi iaf lite sovmorgon och gick inte upp förns 8, nu är Mattias iväg och har lektioner på Vilsta och jag ska till Rölagg för att jogga Melvin (som för övrigt inte ska vara med och träna) för att vid lunch sen åka ut och titta på Kessy som kommer med sin nya ryttare Pytt och tränar på Vilsta och efter det ska jag ut till Rölagg igen och träna min Dutch och min Marwin! Bara två träninspass för dagen, men passar ju inte helt fel efter gårdagens lilla olycka.. Hur det är med nacken? Hm.. Jo du förstår, jag har bestämt mig för att inte känna efter!
Ska till Lista och vissa Mattias runt i det nya stallet ikväll, sen blir det kvälls/natt kackel vid köksbordet och träningar imorgon igen - kan livet bli bättre?
Cashmir. Dressyrhingst född 2007, e; Serano Gold u; Jamaica ue; Michelangelo.
Foto: Marielle Andersson Gueye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar